Time

Jag trivs verkligen bra här nere. Har inga som helst svårigheter att kunna se mig själv bosätta mig här borta i framtiden. Visst bor jag väldigt temporärt och speciellt här med delat rum och så vidare och det har både sina för och nackdelar. Nackdelarna har jag inte kännt av något ännu men för en längre tid kanske det skulle vara påfrestande. Fördelarna är att man i princip aldrig är ensam. Sover, vaknar, gå och lägger sig och äter tillsammans varje dag. Man är som en liten familj, vilket är underbart när man är så långt i från all annan trygghet. Människan är ju ändå en trygghetssökare. Jag kan utan överdrift säga att det händer något varje dag, varje kväll alltid,vilket gör att tiden passerar i blixt fart och att det ibland kan vara svårt att hänga med. Idag är nog en av de första dagarna då jag lullat omkring ensam hemma. Anledningen var att Edith kom sent tillbaka och vi inte hade tid att gå till frisören och jag istället tog tillfället i akt att stanna hemma och läsa fram tills Kristy kommer. Erika är i skolan och Tais är på jobbet så jag vandrar omkring här för mig själv. Skönt det med.

Då tiden går så fort så är det ganska svårt att känna någon hemlängtan men visst är det så att man saknar vissa personer Här om dagen hade jag och en vän här ett samtal om vänner. Riktigt nära vänner. Hon berättade att hon känt dessa personer i nio år, att de var som en familj och att det var svårt att beskriva hur när de var efter så många år tillsammans. Jag började räkna och fick nästan en chock då jag insåg att jag känns några av mina riktigt nära i 19 år. Det är otroligt. Inte undra på att de känns som en familj.